Precis när Varken släpptes var jag ytterst osugen på att prata om boken. Jag var ju helt inne i del två. Sen fick jag problem att koncentrera mig på uppföljaren eftersom mottagandet av ettan pockade på uppmärksamhet stup i kvarten.

Hur ska man summera Varken resa ut i världen? Jo, tackar som frågar det går verkligen inte att klaga.

Att skriva en roman är en av de mest klimatsmarta strapatser du kan ge dig ut på. Lite googlande, några utskrifter – utsläppen är minimala. Och för merparten av alla författare är inkomsterna så låga att ett spartanskt liv är nödvändigt. Och efter att ha plitat på bokfan i ett par år är du så glåmig, trist och trind att risken att du bidrar till överbefolkningen försumbar.

Jag har ADD. Det kan beskrivas som ett stillsammare och mindre känt syskon till ADHD. Alltså en koncentrationsstörning utan hyperaktivitet. När ungar med adhd klättrar på väggarna svingar sig add-ungen i lianer i en djungel långt bort – fast i fantasin. Det märks inte utåt på samma sätt som ADHD, även om en del av oss med ADD attackerar med ord i stället för med knytnävar.

Det finns bara ett sätt att beskriva min releasefest: STORSLAGEN! Det krävdes tydligen en debutroman för att jag skulle ställa till med en egofest. Till och med på mina två bröllop har jag lagat maten själv. Jag betalade bara en del själv på releasefesten – både LB förlag och Herrängens gård var storslaget generösa. TACK!

Jag är matskribent och har klafsat runt i gastronomiträsket i en bra bit över trettio år. När jag byggde min Varken-värld, med bokstäver som kitt, var dofter och smaker naturligtvis viktiga byggstenar. Vissa författare har ett soundtrack till sina böcker, en låtlista som hjälper dem att komma i stämning under skrivandet. Eftersom jag är snudd på tondöv hade jag i stället en uppsättning parfymer att sniffa på för att få upp vittringen på historien.

Du är äntligen i gång. Fingertoppar mot tangenter. Bokstav för bokstav. Kanske kommer orden sakta och orytmiskt som de första tvekande dropparna i ett sommarregn. Men du skriver! Snart knattrar du som besatt. I bästa fall.

Varje gång telefonen ringer är jag övertygad om att det är någon som ringer för att ösa misshag över mig, berätta att jag gjort något fel eller bara kallt konstatera att jag är en loser.

I modern barnuppfostran förkastas de beprövade knepen hot och mutor. I stället anser experterna att barn ska drivas av inre motivation, trots att de själva knappast skulle gå till jobbet om de inte fick lön varje månad. Jag vet inte hur det är med dig, men personligen lider jag av en osedvanligt svag startmotor.

En vanlig anledning till att man inte får något skrivet är att man helt enkelt inte vill skriva en bok. I alla fall inte mer än man vill plantera tomatplantor, städa ur köksskåpen, skaffa hund eller dra på picknick. I det här avsnittet tänker jag diskutera varför jag överhuvudtaget beslutade mig för att skriva en bok. Och varför boken måste bli vad den blev.

Har du så många måsten att du inte ens kommer till datorn? Sitter du och tänker på alla andra saker du borde göra? Ger din partner dig onda ögat när du skriver? Att anpassa livet till skrivandet och skrivandet till livet förebygger skrivsvårigheter.

Hur mycket påverkar vårt språk våra tankar? Styr grammatiken och ordförrådet hur vi uppfattar olika fenomen. Det är en fråga som sysselsatt filosofer som Noam Chomsky och författare som George Orwell. Och just nu sysselsätter frågeställningen den här lallande amatören; för jag undrar verkligen om själva termen skrivkramp gör skrivandet svårare än det är.

Skriv om det du kan, brukar experterna säga. Jag kan förstås inte ett smack om hur det är att ha horn, men jag vet hur det är att älska ett barn och känna avgrundsdjup oro. Och skammen över den egna otillräckligheten lurar alltid i ens inre. Alla känslorna i novellen jag skickade in till Skrivas novelltävling är mina, även om mamman i novellen är av en annan sort än jag.

Min vanligaste känsla när jag skriver roman är: ”Oj, vad skojigt!” Min näst vanligaste? ”Ingen kommer att vilja läsa den här smörjan.” De lyckliga timmar allt flyter hinner jag inte tänka just någonting.

Du kanske inte visste det, men området kring Långsjön är befolkat av en hel del monster. Några av dem fick flytta in i min roman Varken. Monster har jag älskat sen barnsben, så det var bara en tidsfråga till det att jag började skriva om dem och skapa mitt eget bestiarium. Hur skriver man fram ett monster?

Var börjar man en historia? Nästan var som helst, beroende på vem man berättar för. Jag väljer mitten. Närmare bestämt den 10:de augusti 2018. Allt före och efter kommer jag att berätta så småningom här i bloggen – lite pö om pö. Nå, den där kvalmiga torsdagen fick jag ett mejl:

På skrivkursen jag gick för Anders Fager för några år sen ingick skrivövningar att plita på hemma. Mininovellen Direktsändning var resultatet av en av hemläxorna. Målet? Att skriva dialog med så mycket repliker och lite mellantext som möjligt. Anders Fager är av skolan som anser att så kallade ”regianvisningar” i möjligaste mån bör undvikas i text.