Har du så många måsten att du inte ens kommer till datorn? Sitter du och tänker på alla andra saker du borde göra? Ger din partner dig onda ögat när du skriver? Att anpassa livet till skrivandet och skrivandet till livet förebygger skrivsvårigheter.

Min mamma kommer hem till oss ibland, suckar över oredan och ser tårögd ut över den djungel som som breder ut sig där andra villaägare har en prydlig trädgård. I några minuter känner jag mig som en överkörd bebisigelkott. Sen påminner jag mig själv och henne om att jag skrivit en massa kokböcker, vunnit en novelltävling och snart kommer ut med en roman. Dessutom har jag en kronisk sjukdom och jobbar ideellt med flyktingar. Det är viktigare för mig än att ha ett vackert hem och en välskött trädgård. Jag är ingen superkvinna, jag måste välja. Det kan tyckas konstigt att dra in livet runt om kring när du lider av skrivkramp, men för många ökar prestationsångesten vid skrivandet av dåligt samvete och allmän livsstress.

Vissa lyckliga människor struntar utan att blinka i vissa bitar av livet och deklarerar det gärna högljutt: “Det är ju bara att ge tusan i vad folk tycker och strunta i att städa/klippa gräset/laga middag varje dag.”
För de flesta av oss är det inte så bara. Vi människor är konstruerade så att vi bryr oss om vad andra tycker. Mer eller mindre, beroende på personlighet. Vi vill vara älskade och respekterade, om vi inte brydde oss om vad andra tyckte skulle världen vara betydligt otrevligare. Din känslighet för andras åsikter kan – rätt utnyttjad – sporra dig till fantastiska saker i ditt skrivliv. Som att vara noggrann i researchen, korrläsa nitiskt och framför allt: skriva en bok som andra än du älskar.

Eftersom jag redan jobbade som frilansskribent nästan på heltid insåg jag att jag inte skulle orka skriva roman på kvällar och helger. Min hjärna klarar inte att värpa tillräckligt många ord för ett sådant upplägg. Alltså tog jag och min man beslutet att vi skulle leva lite snålare så att jag kunde jobba mindre och arbeta på en roman. Min fantastiska mamma bidrog lite ekonomiskt, eftersom hon trots allt bryr sig mer om att jag är lycklig än att jag har en vacker trädgård. Och för att hon vill läsa romanen. Påstår hon.

De flesta bör ge upp tanken på att ha ett heltidsjobb och skriva en bok samtidigt som de fixar alla andra delar av livet perfekt. Visst, det finns såna som skriver sina böcker på bussen, i snabbköpskassan eller på någon timme här och där. Jag är definitivt inte en av dem. Är du? Den sorgliga sanningen är att om du bestämmer dig för att skriva en roman måste du troligen göra rejäl plats för den i ditt liv. Gör en lista på olika områden i livet – i huvudet eller på papper. Sätt betyg från ett till tio på hur viktiga de är för dig. Alltså inte för dina grannar. Inte för din mamma. Besluta dig för vad du kan skippa innan du tvingas att göra det. Skriv ner argument för att du ska prioritera bort trädgården, teaterbesöken eller bokcirklarna. Upprepa dem tyst för dig själv när du gruvar dig för allt du inte gör. Kom ihåg: du är inte ditt hem, du är inte din trädgård. De är bara platser att vara på, ställen du verkar på. Du behöver inte manifestera din personlighet genom att baka eget surdegsbröd eller mangla lakan. Gör bara de saker som gör dig eller dem du älskar riktigt lyckliga.

Tillvaron kommer troligen att förändras när du börjar skriva en bok, ungefär som när du skaffar ett krävande husdjur. Inte bara för dig utan för dina närmaste. Om du lever med andra är det därför nödvändigt att ni förhandlar tillsammans om tid och ansvarsfördelning så att ni inte står i vägen för varandras drömmar. Det är ingen slump att många skriver en bok när de blir varannanveckoförälder. Bestäm när, var och hur länge du kan sysselsätta dig med ditt bokprojekt. Åker din älskling på älgjakt eller yogavecka är det ju rimligt att du får en skrivvecka i gengäld. Kanske upptäcker du att enda sättet att få skrivro är att gå upp 04:30, kanske inser du då att sovmorgnar är viktigare än författardrömmar. Är just nu rätt tid i livet att skriva en roman? I alla fall inte i rasande tempo.

Fråga också hur mycket din partner vill engagera sig i boken. Ibland blir det lättare att få genom ett projekt om den andra känner sig delaktig. I vissa fall är det tvärtom. Vill hen vara bollplank? Hur mycket? Klarar du att få kritik av hen?

Glöm inte att stämma av ofta hur dina nära tycker att det fungerar. Hör och häpna – alla vet inte innan hur de kommer att känna i framtiden! Det är inte så taktiskt att komma med förebråelser för att den andra lovat för mycket vad gäller din skrivro. Bli inte fartblind, ta hänsyn till dem som älskar dig så att de fortsätter göra det. Det är dessutom troligt att ditt skrivprojekt tar mycket längre tid än du räknar med. Om ditt manus blir antaget kommer du troligen att arbeta mycket mer med det än innan en lång period.

Nu har du krattat manegen och är igång, ändå får du fortfarande ont i magen när du snavar över tvättberg och ser eller hör glimtar ur andras perfekta liv. Jag vet att det är lättare sagt än gjort att sluta jämföra sig med andra. Men försök i alla fall! Lite hjälper det att namnge sin plåga: additionsstress. Det innebär att du på varje område jämför dig med den i bekantskapskretsen som är fenomenal på just det. För i ditt flöde på sociala medier visar alla upp sina bästa sidor. Och det är lätt att lägga ihop alla dessa toppnoteringar till en enda inbillad övermänniska.

Det är helt okej att känna otillräcklighet, skam, avundsjuka, sorg och en massa olika futtiga känslor för att du inte levererar fullt ut på alla områden. Det är bara känslor och det kommer nya, helt andra känslor hela tiden. Håll tag i den dåliga känslan ett litet tag, skratta åt den om du kan och använd den alltid i ditt skrivande. Varför inte avliva ett par förtretliga personer med dammfria hem och tuktade trädgårdar?

Det finns en fin grupp på Facebook som heter Family Living. Där visar folk upp sitt vardagskaos och skrattar år det, men aldrig åt varandra. Jag har fått 2 300 ångestdämpande gillatummar för en bild på min diskbänk, som just då mycket lätt kunde misstas för soptipp.

Jag har en vän som var så där förkrossande lyckad på alla områden. Tjusigt jobb, underbar trädgård, engagerad i föreningar, ett förråd där burkar med hemkokt marmelad stod i prydliga rader. Behöver jag säga att hon dessutom sjöng i kör och löptränade? Jag fick svindel av min egen otillräcklighet första gången jag var hemma hos henne. Ett par månader senare var hon utbränd. Efter det blev min relation med de smutsiga fönstren mer avslappnad, de var trots allt kvitton på att jag investerat i min roman utan att riskera hälsan. Du kan ju svänga förbi mitt kaotiska hus om du vill må lite bättre. För en mycket rimlig avgift visar jag upp det som borde vara en tvättstuga, men mest liknar en utgrävning i Pompeji.

Känner du dig ensam? När man skriver mycket är risken stor att det sociala livet blir lidande. Även när man är närvarande är man frånvarande. Längtan efter skrivhörnan lindras en del av den där anteckningsboken som du från och med nu alltid bär med dig. Där kan du snabbt klottra ner infall och finurliga formuleringar för att få dem ur systemet och slappna av Tillbaka vid datorn fiskar du fram fiffigheterna likt kaniner ut en trollkarlshatt.

Jag är medlem i en kompisgrupp på Facebook med ett trettiotal kvinnor. Perfekt när man inte orkat och hinner träffa så många IRL. Ett givande samtal är aldrig mer än ett par klick bort. En annan bra sak är att i den gruppen är det okej att prata om sina skamligaste problem, alla har sänkt garden. Livet är lite sjabbigare och liter mer på riktigt i den gruppen.

Att ha skrivvänner är ett bra sätt att skona sin familj från eventuellt ältande om vilket som är det hångelvänligaste fiket i Trollhättan eller vilken kroppsdel som förfars först på ett lik Antingen går du med i en skrivgrupp som träffas och pratar skrivande eller så går du med i en diskussionsgrupp för författare på nätet. Se bara till att du inte börjar tycka att det är enklare och roligare att tjattra om romanskrivande än att faktiskt skriva på den där romanen.

Fler knep? Din ordvighet kan utnyttjas för att döva samvetet. Den vildaste delen av vår trädgård är inte en skamfläck utan en ovanligt artrik city-äng. Hemester kan vara nog så trevligt som en utlandsresa. Och chansen är stor att ditt skrivande gör dig till klimathjälte.

Kom ihåg! Få säger på sin dödsbädd att de ångrar att de inte städade mer. En hel del grämer sig nog över att de aldrig skrev färdigt den där romanen.

ILLUSTRATION: CRISTOPHER ANDERTON